Att se en okänd människa ta livet av någon du älskar… Obeskrivligt. “Fruktansvärt” vore en rejäl underdrift… Fredagen den 13:e november 2015 är den vidrigaste dagen jag någonsin varit med om. Hittills. Och då syftar jag inte på terrordåden i Paris. Det gjorde bara dagen, om möjligt, ännu sämre.

I fredags var jag tvungen att säga farväl till en av mina fyrbenta hjärtevänner. Samtidigt som jag trots allt är glad över att jag var med till slutet, känner jag mig skyldig till att låta henne dö, vilket är en av de mest fruktansvärda känslor jag varit med om. Jag bara stod där och såg på… “700 kg = 4 sprutor”. Någonstans vet jag att detta var ett sätt att skona henne från att lida av att hennes kropp blev ännu sämre, men det känns fortfarande förjävligt. Jag vet inte om jag någonsin har gråtit så mycket som jag gjort denna helgen, och då kan det inte ha varit lite… Känner mig bara…..tom. Har inte lyssnat på musik sedan det hände, vilket är konstigt eftersom jag ALLTID lyssnar på musik, oavsett hur jag mår. Det går bara inte. Vill inte. Vill ingenting. Kan känna mig hungrig samtidigt som jag mår illa vid tanken på mat (och det har INGET att göra med mina fd. ätstörningar, those days are gone). Så om någon därute undrar varför jag varit så “tyst” i helgen, och förmodligen kommer att vara mentalt frånvarande ett tag till, så är det på grund av sorg. Sorg och saknad, men även ångest…

Hade inte tänkt att dela med mig av det här på sociala medier osv, men eftersom jag inte klarar av att prata om det, än, så känns det skönt att skriva av sig. Dessutom får mina vänner en chans att förstå varför jag inte har hört av mig sedan jag kom hem från UK, och varför jag vill vara ensam.

♡ Mitt fina, älskade hjärta. Min solstråle. Du är den snällaste pållen jag någonsin mött, och du kommer ALLTID att vara min lilla bubbis, min Brummelisa! ♡ Tack för att du hjälpt mig genom mååånga jobbiga år, för att du alltid funnits där för mig. Att höra ditt brummande har värmt mitt hjärta så många gånger, och jag hoppas att jag får höra det igen, vare sig det är i Nangijala eller någon annanstans. Du är för alltid i mitt hjärta. Jag älskar dig, gosefia! ♡

You’re my sunshine on a cloudy day.
My blue sky in the rain. My love forever.

♡ 1992 − 2015 ♡