Jag vet att jag inte tänkt skriva om ätstörningar i själva bloggen, men efter att jag fått ett mail av en kollega som är orolig för sin kompis, dök det upp ett inlägg i huvudet på mig. Det handlar om den otäcka liknelsen mellan Härskarringen (Lord of the Rings) och ätstörningar (*av alla slag). Liknelsen är såpass förbannat jävla bra, att jag helt enkelt måste dela med mig. Jag, liksom alla andra som suttit i skiten, kommer att känna igen sig i varenda punkt. Förhoppningsvis får det någon därute att tänka om, att förgöra “ringen” innan den har tagit ett för fast grepp.

När du väl har den kan du inte gömma dig från dess demoner.

Den talar till dig på ett sätt som ingen annan förstår.

Du kan inte tänka klart, allt kretsar kring “ringen”.

Den skapar en dubbel identitet hos dig.

Den får dig att ljuga. För alla, inklusive dig själv.

Du romantiserar bilden av “er relation” (som för andra är tydligt destruktiv).

Den isolerar dig från omvärlden.

Den skadar både dig, dina vänner och din familj; relationen med “ringen” är viktigast.

Du blir paranoid och tror att alla är ute efter dig och “ringen”.

Den får dig att tro att du är oövervinnerlig och att “ni” har något speciellt.

Den förändrar/förvränger både dig och din världsbild; det som var roligt förr är inte roligt längre.

Den ger dig inga vänner, bara fiender.

Den suger livsgnistan ur dig.

Den bryter ner dig både fysiskt och psykiskt.

Att “bli av med den” är otänkbart, kanske till och med din värsta mardröm.
(och när tankarna dyker upp att du VILL bli av med den blir du osäker gällande ALLT, och du börjar ifrågasätta dina egna tankar)

Vanligt förekommande tanke: …vad vore jag utan “ringen”?

Det finns INGET positivt hos den, bara mörker.

DEN TAR SAKTA DÖD PÅ DIG.

Enda sättet att bli av med skiten är att förgöra ringen/ätstörningen. Det finns inga genvägar eller kryphål. Det är i slutändan DU eller DEN. Liv eller död.

---

Som exempel på vilka som dött av ovanstående har jag valt Gollum och Isabelle Caro. Gollum har de flesta koll på, men jag ska skriva ner några rader om sistnämnda. Isabelle Caro var en fransk modell och skådespelerska som vid 28 års ålder dog av anorexi (som hon haft sedan hon var 13). Hon blev känd som “The Face of Anorexia” då hon var med i en kontroversiell italiensk kampanj mot ätstörningar (“No anorexia”), i vilken hon visade upp sin sjuka kropp i hopp om att varna andra i riskzonen. Här kommer några bilder på de två som fastnade och aldrig tog sig ur helvetet:

Dela gärna detta inlägg. Då de flesta har sett Sagan om Ringen kanske den här liknelsen får fler att förstå hur ätstörningar tar total kontroll över de som drabbas. Det är näst intill omöjligt att sätta sig in i vad som försiggår i huvudet på de som är sjuka, det är extremt komplext, och vilken röst som är starkast (den sjuka eller den friska) är olika från dag till dag. För att bli frisk måste den sjuka först och främst förstå att han/hon är sjuk.