Satan i gatan vad snabbt tiden går! Blir fan mörkrädd. Det är redan November. Sen kommer December, och vips så är det 2015! Sjuuuukt. Jag tror att fler än jag har väldigt svårt för det här att “leva i nuet” och ta vara på varje dag. Det är synd. Samhället är så stressat att man sällan hinner, eller ens kommer ihåg, att stanna upp en stund och andas. Eller ännu hellre, stanna upp och NJUTA. Jag är dock bättre på att uppskatta saker och känna glädje efter mina helvetes-år med ätstörningar, men jag vill kunna ta det lite lugnt även när det är kaos runt omkring. Visst, om jag hade planerat mitt pluggande lite bättre så hade jag troligtvis kunnat känna mig lugn om jag tog en paus, och verkligen fokusera på att pausen är EN PAUS. Förstår ni vad jag menar? Inte bara lägga mig i sängen och känna att jag “pausar” för att jag inte gör någonting, utan avsätta tid för att göra något jag gillar, men helt utan krav (vilket inte är det lättaste det heller, but you get my point).

Jag tror att man skulle må lite bättre om man hade inplanerade pauser i vardagsstressen. Planera in den där jävla fikan “som du aldrig har tid för” med kompisen. Skit i träningen i eftermiddag för att ta en avslappnad inspirationsrunda på IKEA eller fönstershoppa med någon du inte träffat på länge. Det är jättebra med rutiner, men det är inte så jävla bra med rutiner som snarare liknar ett fängelsegaller som tvingar dig till samma mönster varje dag, varje vecka, blablabla… Våga bryta mönstret ibland. Det gjorde jag i förrgår. Sket i träningen (OH.MY.GOD!?). Visst, ångestmonstret dök upp direkt, men efter lite ensamtid när jag pysslade med sånt som jag intalar mig att jag aldrig hinner med annars så fick monstret snällt gå å gömma sig igen. Bli en stress-rebell. Dissa alla måsten iallafall en gång per vecka. Jag lovar, det kommer bli veckans höjdpunkt.