Livet är en berg-och-dalbana
Är det något jag har lärt mig de senaste 10 åren så är det att livet kan vara en riktig jävel till berg-och-dalbana. Sedan jag friskförklarades från ätstörningar sommaren 2014 har livet varit mestadels på topp, har nog aldrig varit lyckligare! 🙂 Sen hade jag en dipp förra hösten/vintern på grund av två riktigt jobbiga bortgångar, men livet har gått vidare − döden är en del av livet (låter ju helsjukt, men ni fattar). Nu har jag kommit in i ännu en svacka, dock inte på grund av någon tragisk händelse (vilket trots allt är positivt, eller?). “Svacka” är förövrigt inte rätt ord, inte överhuvudtaget. “Hål” vore mer passande. Eller, för att vara övertydlig: jag har gått in i väggen. That’s it. Efter att jag var sjuk i 2 veckor, och USA-resan i oktober, så har det korkat ihop sig för mig. Det blev för mycket nytt samtidigt; jag började plugga (praktik direkt + en parallell kurs), började ta kör- och teorilektioner, kom med i en dansgrupp (♥ Patriciabaletten ♥) och ja, ni fattar. Jag gillar att ha många bollar i luften, men det krävs en tydlig struktur, vilket jag saknat under hösten.
Man ska lyssna på sin kropp, det borde jag veta bättre än de flesta, men icke. Jag borde ha insett att något var fel när jag plötsligt inte var morgonpigg längre, och var trött även när jag sovit hela natten. Jag borde reagerat när jag inte kunde ta in nya danssteg lika snabbt som jag brukar, ibland inte alls. Eller när jag somnade på en föreläsning med en föreläsare som jag gillar jättemycket och det handlade om något jag är genuint intresserad av? Jag lät det gå för långt, och nu sitter jag här med depression och ångest. Körkortet får vänta, dansgruppen får dansa på utan mig ett tag, och jag ska lägga allt fokus på studierna. Det som trots allt är bra mitt i den här röran, är att jag har världens bästa familj, sambo, och människor omkring mig, som har hjälpt mig att ta några viktiga beslut och stöttar mig i alla väder. Att jag haft liknande problematik innan har också hjälpt mig, jag vet vad som behöver göras, även om jag inte tycker om det. Jag vet också att allt kommer bli bra tillslut, och DET är fanimej det viktigaste. Berg-och-dalbanan kommer att fortsätta, och jag vet att jag har överlevt den jävligaste av nedförsbackar innan. I’ll keep in touch.
Det största urvalet av saccosäckar. Mer än 100 olika färger! Fri frakt
Follow
3 svar på ”Livet är en berg-och-dalbana”
“Att jag haft liknande problematik innan har också hjälpt mig, jag vet vad som behöver göras, även om jag inte tycker om det.”
Så alltså, vad är det som behöver göras? För att jag hade världens uppåtperiod i somras men har kraschat igen och jag kan seriöst sova flera dagar i streck utan att bli pigg
(nu kanske det inte direkt är så att det är samma sak som vi har men alla tips är välkomna)
och att jag har haft liknande problematik tidigare har definitivt inte hjälpt mig (eller.. det hjälper lite att tänka att perioden jag hade i somras kanske kommer tillbaka, och om den gör det så ska jag dels försöka komma ihåg att den kommer att ta slut och dels ta vara på den bättre)
Det är ju givetvis olika från person till person, men I MITT FALL så måste jag plocka bort så många “måsten” som möjligt för att min hjärna ska få tillbaka sitt fokus och jag ska bli någorlunda lugn. Fick exempelvis ta uppehåll (vilket jag egentligen inte ville) från trafikskolan = körkortet får vänta, och så fick jag hoppa av alla årets sista träningar och uppträdanden med Patriciabaletten, La i princip ner allt som jag vanligtvis tycker är kul för att kunna fokusera på skolan igen.
WELP I’m screwed för det enda “måste” som jag har är det jag inte orkar göra, menmen, om jag bara orkar tillräckligt och får 3or på tillräckligt många tentor för att max ha två efter mig till sommaren (i det fall att jag får en uppåtperiod då igen hoppasoppasoppas) så löser det sig!
(om du fortfarande kör med joråmensåattehh.. så måste jag bara tipsa om “kommer dag, kommer råd”, “åjo!/ånä!”(plus eventuella varianter) äh, kommer inte på några fler just nu tyvärr, kanske inte direkt var några nyheter heller, jaja.)
Tack ändå!