Nu har det gått 6 månader, ett halvår, sedan du gick bort. Tiden går fort, alldeles för fort, men du har hunnit besöka mina drömmar om natten flera gånger. Samtidigt som det har känts jobbigt så har jag uppskattat att “ses” då och då. Känns fint på något sätt. Jag hoppas att du är i Nangijala och mår bättre än vad du gjorde här. Vi ses igen, så småningom. All kärlek till dig, oavsett var du är, och till din familj. Kram Charlotte ♥