Mår rätt kasst faktiskt (sedan ett tag tillbaka, därav bloggtorkan). Har varit dålig i halsen och inte kunnat träna på två veckor − bara det gör mig lite smådeppig. Sen är det många andra ‘småsaker’ som tillslut fick bägaren att rinna över; fick ett sammanbrott igår som rensade tårkanalerna ordentligt. “Gråt så mycket du orkar, men skratta ännu mer” (Astrid Lindgren) är fortfarande ett av mina favoritcitat och livsmotton som kom väl till pass. Jag känner mig bara…..mentalt slut… En energisvacka. Vill inte… Trivs supermegabra på jobbet, så det är inte det som spökar. Det är nåt annat som flugit över mig. Jag brukar till exempel inte komma ihåg vad jag drömmer om, men det senaste har jag drömt mardrömmar och vaknat orolig VARJE natt. Blöööäääh. Behöver kanske något nytt i mitt liv, en förändring. Tur att jag har en resa (om mindre än en månad) att se fram emot iallafall. Drar till UK med min tyska väninna och hälsar på vår gamla värdfamilj (vi var au pairs där 2010). Ska passa på att köpa julklappar i London också, gött om det blir kirrat redan i November… Anyway, nu ska jag låta Thåström ta hand om mitt stackars psyke en stund. Hare gött, hajj.

Vill du synas i TV? Över 1000 jobb på Statist.se!