FRUSTRATION.

Hm, kände att jag ville skriva av mig lite, men nu när jag väl sitter här för att ”skapa ett nytt inlägg” vettefan vad jag ska skriva. Känns som att det bubblar av adrenalin i kroppen. Vet inte riktigt vad jag känner. Det är som att alla slags känslor har en jävla mosh pit i bröstkorgen på mig. Den känsla som överspeglar de andra är FRUSTRATION. Varför? Jag vet inte. Är frustrerad över allt och ingenting. De senaste veckorna har varit mentalt kaotiska, bland annat innefattande två dödsfall. Känns som att något i min kropp är i brutal obalans. Okontrollerade känslor drar isär mig inifrån. Funderar på att resa utomlands ett par dagar. Ensam. Det var längesen nu. Bara för att försöka få lite klarhet i hjärnkontoret och lugn i bröstkorgen… Vad som gör det hela ännu värre är ångesten för de jag har nära omkring mig. ”Vad kan jag göra för dig? Prata med mig!” Vad ska jag säga? Jag vet ju inte ens vad jag själv känner eller varför! Ännu mer frustration. Som grädde på moset är det extra mycket i skolan at the moment. Mitt fokus är obefintligt. Kan inte tänka klart. Stundtals kan jag inte tänka alls.

Hade behövt en vecka eller två i en liten stuga, isolerad från allt och alla. Bara jag och naturen. Och gärna djur. Kommunikation utan tal. Jag vill bara KÄNNA. I nuläget känner jag som sagt alldeles för mycket, samtidigt som jag känner mig totalt känslokall. Hur är det möjligt egentligen? Vet att jag har känt såhär förut, men det var väldigt längesen, under ”sjuka” förhållanden. Gud vad deppigt inlägg det blev. Deppigt och oklart. Fick jag ut något av att skriva det? Kanske.

Summan av kardemumman: om DU frågar hur jag mår, så vet jag inte. På riktigt.

2 Kommentarer på FRUSTRATION.

Skriv en kommentar