Jag har mått väldigt konstigt de senaste veckorna, haft svårt att koncentrera mig. Extremt mycket känslor har bråkat med mig sedan i slutet av december, då en vän till mig gick bort. Något av det jobbigaste är alla skuldkänslor jag får för all ilska jag känner; hur kan jag känna mig så arg när någon jag tycker mycket om dör? Jag vet att det är en del i sorgeprocessen, men det känns så himla fel. Jag vill inte känna så. Känslorna är såpass starka att jag drömt om T på nätterna, att ångesten stört mig även när jag sover. Av alla bortgångar jag upplevt är detta den som känns mest ‘fel’. Det känns bara…….förjävligt.

…imorgon är det dags för din begravning. Jag vet inte hur jag kommer att reagera, men det känns rätt att gå. Jag tror att du hade uppskattat det. Vill stötta din familj och visa att du betydde mycket för mig, jag hoppas att även du visste det. Jag kommer antagligen att vara arg ett tag till, inte på dig, du vet nog vad jag menar. Har svårt att smälta att du är borta. Trots allt så hoppas och tror jag att vi ses igen, även om det inte blir “här”. Ta hand om dig var du än är! Kram C