Har varit inne i en period det senaste när jag tänkt väldigt mycket på dig. Imorgon är det dessutom din födelsedag, så då är jag förmodligen en av många som tänker på dig och önskar att situationen varit annorlunda. Men, det som hänt har hänt, och förhoppningsvis är du på något gött ställe och kan fira din födelsedag och eviga ungdom med grym musik, kall pizza och bärs eller rödvin (jag kan fortfarande plötsligt börja gråta – och skratta ♥ – när jag tänker på din minnesstund hemma hos dina föräldrar).

Du har snart varit borta i ett helt år, men jag är fortfarande i något slags chocktillstånd över vad som hänt. Några av dina sms är som fastklistrade i mitt huvud, och jag kan inte sluta att tänka på hur det hade blivit om jag hade hanterat “saker” på ett annat sätt… “Tänk-om”-tankar efter vänners/närståendes olyckor och dödsfall är något de flesta /tyvärr/ måste gå igenom, men det hjälper inte min ångest och känslan av att jag faktiskt KUNDE ha gjort skillnad.

Fan, Tobbe, jag hoppas verkligen att du kommer klappa till mig och säga att jag har fel när vi ses igen en vacker dag! 🙂

All kärlek till dig och din familj; morgondagen är din dag! ♥